Faktum är att jag mår förvånansvärt bra nu, och har gjort några dagar. Jag vet inte riktigt varför, det kan helt enkelt vara en kombination av att en hel del saker går rätt. Men det är konstigt att tänka sig hur förstörd jag var i sinnet för mindre än en vecka sedan, och inte speciellt kul att fundera över varför jag inte mår så nu.
Så då skiter jag i det helt enkelt, accepterar det som det är, och dyker tillbaka in i skolböckerna. Hur länge jag står ut återstår att se, men skam den som ger sig. Efter the dreadful tenta imorgon har vi icke-alkoholhaltiga planer med gänget, det har inte inträffat sedan någon gång innan sommaren tror jag. Det ses fram emot, liksom resten av veckan då det är dags att återvända till livet efter min karantän.
Dagens I (inte LundH för en gångs skull): Han som är 85:a är 83:a!
