Igår skulle jag egentligen ha gjort en stor release på jobbet och sen firat med en after work. Dock kom hela grejen lite på skam eftersom jag misslyckades lite med att läsa releasedokumentet och fick gå ifrån kontoret mer med en känsla av epic fail än tillfredställelse.

Inte för att det hindrade mig från att god mat på Josefina tillsammans med Jonas, Johan och Tobbe, det gick alldeles utmärkt ändå. Jag vet inte om det var jag som var ovanligt hungrig, men grymt gott var det också. Speciellt den rostade potatisen. Jag behöver mer potatis i mitt liv.

Helt OK väder var det också…

Dela

Alltså om ni vill känna er dimmiga, förvirrade och helt sjukt trötta mest hela tiden så kan ni exempelvis prova på att sluta med nikotin…

Idag har varit min första dag utan nikotintuggummi sen jag slutade röka och snusa för ett halvår sedan. Det är också min första helt nikotinfria dag på den här sidan millenieskiftet, typ.

Det sitter säkert i huvudet det mesta, men hjälp så dimmigt det är. Jag kan inte fokusera på något och hela dagen har det känts som jag gått runt i dvala.

Det ska bli kul att se om det kommer ta de där tre dagarna för mig att komma i fas igen (finns det nån källa på det förresten, att det skulle ta tre dagar innan de fyskiska abstinensbesvären försvinner?). Nu tänker jag i alla fall sova väldigt mycket. Väldigt. Mycket.

Dela

Sitter på bussen hem från träningen. Gick grymt bra idag, tycker jag. Om man får vara det så är jag ganska så himla nöjd med min dans jag styrde ihop på väg från jobbet. Speciellt som jag inte kunde testa själv om den ens var möjlig att göra. När ska det egentligen bli socialt accepterat att dansa till hörlursmusik på pendelperrongen?

Nej fram för mer dans i livet!

Dela

Idag har jag jobbat, konstaterat att jag inte vill lära mig japanska, fått cravings efter en ny strykbräda, äntligen gjort klart designen till AJC’s blogg (best viewed in allt utom IE), lyckats glömma min första städdag i bostadsrättsföreningen samt misslyckats med att skriva ut 8 count sheets.

Dela

Det här med att jag blir opepp på allt så fort det är dåligt väder. Vad är uppe med det? Jag trodde mitt psyke var starkare än så.

Har i alla fall släpat mig iväg på träning, trots att jag väl kanske inte är helt frisk och trots ruskigt väder. Det var skoj.

Nu sitter jag på den förbenade pendeln, vill inte ens räkna efter hur mycket tid jag spenderar på att kollektivt. En bil alltså. Hade inte suttit fel.

Kommer att komma hem en halvtimme tidigare än vanligt, äta makaroner och mysa upp mig i Jonas famn. Imorgon blir en bättre dag.

Dela

Så jävla pinsamt detta. Skrev liksom på Facebook igår kväll att det var slut på förkylningen och så vaknar jag ändå upp och är snorig. Vad ska folk tro? Måste möjlighen hitta på nåt svepskäl, är kokain trovärdigt tro?

I övrigt så kan jag inte för mitt liv förstå hur det är möjligt att tappa bort saker i den här lägenheten. Jag vet att jag har body lotion nånstans, för jag vet att jag packade upp den ur väskan jag hade till Uppsala på Valborg. Men jag hittar den tamejtusan inte. Och jag tänker då rakt inte köpa nån ny, det finns ju en nästan full flaska någonstans här… Det är alltså inte mitt fel om jag är konstant narig hela sommaren, det får ni ta med pysslingen som snor min lotion.

Dela

Jag har grymt svårt för att vara sjuk. Har aldrig fattat vad poängen är. Allt är tråkigt, allt är jobbigt och allt gör ont. Möjligen räcker energin till ett kort, stolpigt blogginlägg om allt som annars är awesome med mitt liv:

• As of igår är jag officiellt sambo, även om Jonas efternamn är felstavat på dörren. Det har mest medfört en massa mer möbler och grejer som ska få plats och att vi gått runt hela helgen och tilltalat varandra ”sambo” på det där odrägligt nykära sättet.
• Jag är numera fullfjädrad cheerleader igen. 40 000 miljarders med kärlek till AJC, kan inte fatta att jag varit utan det så länge.
• Jobbet går bra, pendeln rullar oftast som den ska och det är bara två och en halv månad till semestern.
• Jonas hade med sig en brödrost, så nu kan jag äta hur mycket rostbröd med ost jag vill. Just det. Wish you could be me huh?

Dela

25 år, det är ju sjukligt.

Dela

Alltså det vore ju fint om WordPress-appen till iPhone kunde funka som det är tänkt, så jag kan blogga när jag ändå inte har något annat för mig. Förra gången jag försökte använda den blev det helt galet, men skam den som ger sig.

Sängbloggning alltså. Idag var det ytterst välbehövligt att få krypa ned. Humöret var inte riktigt på topp på jobbet, jag tycker ju det är så kul men när saker inte funkar blir jag lite less.

Men vad gör det när jag efter jobbet får gå på danspass? Jag är eventuellt lite tjatig nu, men hjälp så skoj det är. I brist på att andra sätt att showa på är det guld värt att få gå till Friskis och bara fuldansa, utan tanke på publik eller domare. Bara för mig.

Varför jag helt plötsligt börjar dilla om publik och domare är för att jag har cheerabstinens som tusan just nu, värre än det brukar vara i tävlingstider. Jag vill också!

Cheerabstinens leder ofta till dansande av gamla danser hemma i min ensamhet, men idag har jag provat att hoppa istället. Spontant kan sägas att tekniken finns kvar, men benmuskler som pallar att hoppa högt och dra benen åt konstiga håll saknas. Minst sagt. Jag har redan nu ett hum om hur mina vader kommer må imorgon, och det är inte en vacker tanke. Men det är väl en anledning så god som någon att fortsätta uppsöka Friskiskällan.

Det här inlägget borde ju egentligen illustreras med bild på mina tappra försök, men vi väntar lite med det va? Det är trots allt en begynnande tant ni har att göra med.

Dela

App-nörd som jag är har jag såklart en sån där väckarklockeapp som ska väcka mig när jag sover som lättast så jag är pigg och fräsch på morgonen. När jag sen vaknat pigg och fräsch som en nyponros kan jag även se lite statistik över hur jag har sovit. Men jag vette tusan jag, är det inte bara så att den drar igång larmet en slumpad tid inom det intervall jag angett? För inte ser det ut på den här grafen som att den väntar tills jag sover som lättast? Well well, alarmsignalerna är bra och fina i alla fall.

Dela

Så jag tänkte såhär va, att nu när jag är vuxen måste jag börja äta lite vettig mat. Och eftersom jag är ett stort fan av att betala andra för saker jag helst slipper göra föll det sig ganska naturligt att börja med en sån häringa matkasse. Och eftersom jag har en pojkvän som är lite av en miljömupp så tänkte vi att det skulle vara bra med en vegetarisk variant.

Så det har vi nu. Fruktansvärt praktiskt, det ringer på dörren framåt söndag kväll och så får vi två kassar fulla med diverse grönsaker och bönor och så lagar vi mat och känner oss sådär duktiga som bara folk som äter rödbetssoppa med avocadokräm till middag kan göra. Men jag har ett litet problem med detta arrangemang: Varje vecka är det minst ett recept som innehåller fänkål. Jag kan verkligen inte äta fänkål så vi brukar strunta i att ha i den.

Men nu börjar antalet överblivna fänkålar i kylen anta lite jobbiga proportioner, och jag undrar så om det finns något vettigt att göra med dem? Finns det Myrorna för mat?

Dela

Vissa morgnar går det bara inte att stressa. Idag är en sådan. Jag har en sjukt stor kopp te, nybakt bröd med ost och sitter här och bara njuuuuter av morgonen (nej, vad töntigt det där lät). Det har varit lite stressigt på jobbet på sistone, men nu känns det som jag är fas igen, så jag tänker faktiskt unna mig att inte springa iväg till mitt vanliga tåg utan ta ett lite senare. Med min tur kommer det garanterat vara förseningar bara för det, men det är smällar man får ta.

Jag har börjat gå på Friskis förresten! Danspass, det är det ju någon som har hittat på bara för att jag ska trivas. Dock orkade jag verkligen inte igår pga sjukt trött, så nu sitter jag och letar ett annat pass jag kan gå på ikväll. Core låter ju trevligt, men det är såklart fullbokat. Medel 70 min? Nä, så kul ska vi inte ha med min kondition. Äh, jag låter det bero, det är ju trots allt bara tisdag. Gott om tid att hinna med två pass den här veckan.

Meningslös bild för ett meningslöst inlägg

Dela