A trip down memory lane

Det var meningen att jag skulle blogga om mitt hår. Någon gång för länge sedan läste jag att om man visar sina vänner ett kort på en själv, och de inte vet om det är taget igår eller för fem år sedan, kan det möjligen vara dags att göra en förändring i sitt utseende. Så då tänkte jag stolt visa upp att de olika frisyrer jag haft det senaste året, och hur friskt och bra mitt hår ser ut nu när jag gett upp det där med blonderandet. Två problem med det bara: det blonda, långa, trassliga och trasiga håret jag kommer ihåg gör sig rätt bra på bild. Hur skört och slitet det var syns liksom inte, och inte heller hittade jag någon bild på den där jobbiga mellantiden när håret var blont och utväxten orange, eftersom det krävdes två blekningar för att få det ljust. Dessutom fastnade jag i en helt annan studie: min fotomin. Bläddrar man igenom alla kort som finns på mig på Facebook inser man snabbt att jag minst sagt fastnat lite grann. Därför presenterar jag istället:

En studie i leenden (kronologisk ordning)

För att åtminstone lite hålla mig till hårtemat, kommer dessutom en bonusbild på liten Carin i stor skog, med samma jävla frisyr som jag har nu. Cirkeln är sluten. Mamma hade rätt ändå.

Publicerat 2008-08-20