Igår knatade vi in till stan och såg Karate Kid. Man kan ju inte undgå att älska Jaden Smith, han är ju så galet lik sin far. Dock var det något obehagligt med en film som i stort sett gick ut på att tolvåriga pojkar misshandlade varandra. Bara nån gång skulle jag vilja se våld skildras realistiskt i en film. Så mycket som de slog på varandra och ingen började ens blöda… Det funkar inte riktigt så.

Nu är jag på väg ut till Täby för att möta upp lite Uppsalafolk och ta nån öl. Hjälp som jag längtar tills de börjar jobba hela bunten och man kanske har en chans att ses.

Combine – varför jag inte har tid att blogga

I väntan på att jag återkommer rekommenderar jag Fredrik Backman, Wayne Nilsson, Ketchupmamma och Spiderchick.

Examensceremonin i lördags gick hur bra som helst. Jättekul att så många kom, och såklart extra roligt för mig att båda mina föräldrar var närvarande.

I söndags fraktade vi min älskade dator och de flesta av mina kläder till Stockholm. Efter några felåkningar var allt på plats och jag kunde börja vänja mig vid storstadslivet.

Presentationen och opponeringen i måndags gick helt ok, det var kul att höra nya åsikter på min uppsats och även att få analysera en som jag aldrig läst förr. I måndags fyllde även världens bästa LundH år, det firades med tårta och allmän kärlek.

Tisdag. D-day. Första dagen på jobbet. Jag trivdes på en gång, både kollegor och arbetsuppgifter känns helt rätt. Sån tur man har ibland.

Onsdag var, förutom jobb, mest plugg. Satt till elva på kvällen med en labb i Word och kan numera allt om figurförteckningar, korsreferenser och allsköns smarta funktioner.

Igår hade vi sjukamp på Grönan med jobbet. Eftersom jag är ny såg jag till att komma sist, man ska ju vara ödmjuk i början.

Idag har jag skrivit en evighetsloop och spenderat resten av arbetsdagen åt att laga det jag ställt till med. Efter det har det varit after work för hela slanten, och nu är jag äntligen på väg mot kära gamla Uppsala.

Imorgon väntar examensskiva med alla som gått ut, och sen är det nästan finito på nåt sätt. De flesta kommer ju till Stockholm vad det lider, men det är slut på dödsfester mitt i veckan och fyradagarsresor till Åre och whatnot. Synd, men vi visste ju att vi skulle sluta här.

Nu ska jag i alla fall packa ihop det jag ska ha med tillbaka till Uppsala, springa upp till förrådet med lite saker och sedan går det förhoppningsvis att gå och ut och chilla lite i solen innan jag drar. Idag blir nog en sjukt bra dag.

Ikväll blir det uteserveringshäng med tjejorna, och imorgon åker jag tillbaka till Uppsala för att skriva ett tal och börja packa lite smått. Sämre kan man ha det.

Det går inte att sammanfatta studietiden med något annat ord än kärlek. Den jag är idag är så långt ifrån den lilla blyga tjejen med dåligt blonderat hår som tog med sin bästa kompis till Uppsala för att hon inte vågade flytta själv. Jag har träffat så mycket härliga människor, gjort så mycket roligt. Skrattat, dansat och gråtit en skvätt ibland. Stressat över tentor och projekt, men tagit mig igenom allt och avslutat det jag påbörjat (eller ja, nästan i alla fall).

Det är inte utan att det är lite sorgligt att det är över nu.

Men skam den som ger sig, mitt i allt detta skumma trillade det in ett mail från en hemskt trevlig tjej, med en hemskt trevlig lägenhet att hyra ut ett halvår. Så nu, inte ens två dygn senare, har jag någonstans att bo fram till årsskiftet. Centralt dessutom. Kan man annonsera om en färdigskriven uppsats också tro?