Sitter på bussen hem från träningen. Gick grymt bra idag, tycker jag. Om man får vara det så är jag ganska så himla nöjd med min dans jag styrde ihop på väg från jobbet. Speciellt som jag inte kunde testa själv om den ens var möjlig att göra. När ska det egentligen bli socialt accepterat att dansa till hörlursmusik på pendelperrongen?

Nej fram för mer dans i livet!

Dela

Idag har jag jobbat, konstaterat att jag inte vill lära mig japanska, fått cravings efter en ny strykbräda, äntligen gjort klart designen till AJC’s blogg (best viewed in allt utom IE), lyckats glömma min första städdag i bostadsrättsföreningen samt misslyckats med att skriva ut 8 count sheets.

Dela

Det här med att jag blir opepp på allt så fort det är dåligt väder. Vad är uppe med det? Jag trodde mitt psyke var starkare än så.

Har i alla fall släpat mig iväg på träning, trots att jag väl kanske inte är helt frisk och trots ruskigt väder. Det var skoj.

Nu sitter jag på den förbenade pendeln, vill inte ens räkna efter hur mycket tid jag spenderar på att kollektivt. En bil alltså. Hade inte suttit fel.

Kommer att komma hem en halvtimme tidigare än vanligt, äta makaroner och mysa upp mig i Jonas famn. Imorgon blir en bättre dag.

Dela

Så jävla pinsamt detta. Skrev liksom på Facebook igår kväll att det var slut på förkylningen och så vaknar jag ändå upp och är snorig. Vad ska folk tro? Måste möjlighen hitta på nåt svepskäl, är kokain trovärdigt tro?

I övrigt så kan jag inte för mitt liv förstå hur det är möjligt att tappa bort saker i den här lägenheten. Jag vet att jag har body lotion nånstans, för jag vet att jag packade upp den ur väskan jag hade till Uppsala på Valborg. Men jag hittar den tamejtusan inte. Och jag tänker då rakt inte köpa nån ny, det finns ju en nästan full flaska någonstans här… Det är alltså inte mitt fel om jag är konstant narig hela sommaren, det får ni ta med pysslingen som snor min lotion.

Dela

Jag har grymt svårt för att vara sjuk. Har aldrig fattat vad poängen är. Allt är tråkigt, allt är jobbigt och allt gör ont. Möjligen räcker energin till ett kort, stolpigt blogginlägg om allt som annars är awesome med mitt liv:

• As of igår är jag officiellt sambo, även om Jonas efternamn är felstavat på dörren. Det har mest medfört en massa mer möbler och grejer som ska få plats och att vi gått runt hela helgen och tilltalat varandra ”sambo” på det där odrägligt nykära sättet.
• Jag är numera fullfjädrad cheerleader igen. 40 000 miljarders med kärlek till AJC, kan inte fatta att jag varit utan det så länge.
• Jobbet går bra, pendeln rullar oftast som den ska och det är bara två och en halv månad till semestern.
• Jonas hade med sig en brödrost, så nu kan jag äta hur mycket rostbröd med ost jag vill. Just det. Wish you could be me huh?

Dela

25 år, det är ju sjukligt.

Dela

Alltså det vore ju fint om WordPress-appen till iPhone kunde funka som det är tänkt, så jag kan blogga när jag ändå inte har något annat för mig. Förra gången jag försökte använda den blev det helt galet, men skam den som ger sig.

Sängbloggning alltså. Idag var det ytterst välbehövligt att få krypa ned. Humöret var inte riktigt på topp på jobbet, jag tycker ju det är så kul men när saker inte funkar blir jag lite less.

Men vad gör det när jag efter jobbet får gå på danspass? Jag är eventuellt lite tjatig nu, men hjälp så skoj det är. I brist på att andra sätt att showa på är det guld värt att få gå till Friskis och bara fuldansa, utan tanke på publik eller domare. Bara för mig.

Varför jag helt plötsligt börjar dilla om publik och domare är för att jag har cheerabstinens som tusan just nu, värre än det brukar vara i tävlingstider. Jag vill också!

Cheerabstinens leder ofta till dansande av gamla danser hemma i min ensamhet, men idag har jag provat att hoppa istället. Spontant kan sägas att tekniken finns kvar, men benmuskler som pallar att hoppa högt och dra benen åt konstiga håll saknas. Minst sagt. Jag har redan nu ett hum om hur mina vader kommer må imorgon, och det är inte en vacker tanke. Men det är väl en anledning så god som någon att fortsätta uppsöka Friskiskällan.

Det här inlägget borde ju egentligen illustreras med bild på mina tappra försök, men vi väntar lite med det va? Det är trots allt en begynnande tant ni har att göra med.

Dela

App-nörd som jag är har jag såklart en sån där väckarklockeapp som ska väcka mig när jag sover som lättast så jag är pigg och fräsch på morgonen. När jag sen vaknat pigg och fräsch som en nyponros kan jag även se lite statistik över hur jag har sovit. Men jag vette tusan jag, är det inte bara så att den drar igång larmet en slumpad tid inom det intervall jag angett? För inte ser det ut på den här grafen som att den väntar tills jag sover som lättast? Well well, alarmsignalerna är bra och fina i alla fall.

Dela

Så jag tänkte såhär va, att nu när jag är vuxen måste jag börja äta lite vettig mat. Och eftersom jag är ett stort fan av att betala andra för saker jag helst slipper göra föll det sig ganska naturligt att börja med en sån häringa matkasse. Och eftersom jag har en pojkvän som är lite av en miljömupp så tänkte vi att det skulle vara bra med en vegetarisk variant.

Så det har vi nu. Fruktansvärt praktiskt, det ringer på dörren framåt söndag kväll och så får vi två kassar fulla med diverse grönsaker och bönor och så lagar vi mat och känner oss sådär duktiga som bara folk som äter rödbetssoppa med avocadokräm till middag kan göra. Men jag har ett litet problem med detta arrangemang: Varje vecka är det minst ett recept som innehåller fänkål. Jag kan verkligen inte äta fänkål så vi brukar strunta i att ha i den.

Men nu börjar antalet överblivna fänkålar i kylen anta lite jobbiga proportioner, och jag undrar så om det finns något vettigt att göra med dem? Finns det Myrorna för mat?

Dela

Vissa morgnar går det bara inte att stressa. Idag är en sådan. Jag har en sjukt stor kopp te, nybakt bröd med ost och sitter här och bara njuuuuter av morgonen (nej, vad töntigt det där lät). Det har varit lite stressigt på jobbet på sistone, men nu känns det som jag är fas igen, så jag tänker faktiskt unna mig att inte springa iväg till mitt vanliga tåg utan ta ett lite senare. Med min tur kommer det garanterat vara förseningar bara för det, men det är smällar man får ta.

Jag har börjat gå på Friskis förresten! Danspass, det är det ju någon som har hittat på bara för att jag ska trivas. Dock orkade jag verkligen inte igår pga sjukt trött, så nu sitter jag och letar ett annat pass jag kan gå på ikväll. Core låter ju trevligt, men det är såklart fullbokat. Medel 70 min? Nä, så kul ska vi inte ha med min kondition. Äh, jag låter det bero, det är ju trots allt bara tisdag. Gott om tid att hinna med två pass den här veckan.

Meningslös bild för ett meningslöst inlägg

Dela

Som väntat blev det blogguppehåll under helgen, jag var alldeles för upptagen med att titta på Harry Potter och äta godis. Tar upp spåret igen idag alltså.

Idag är det måndag. Ibland längtar jag till måndagen, ibland vill jag inte att den nånsin ska komma. Vilket av det det blir korrelerar väldigt starkt med om Jonas är kvar i Stockholm till måndag morgon eller inte. Den här helgen åkte han hem igår eftermiddag, ergo måndagslängtan.

På måndagar får man gå till jobbet, vilket är roligt. Dels för att jag faktiskt får betalt för att webprogrammera (sjukt, I know) och dels för att jag har trevliga kollegor så jag har någon att prata med. När jag har jobbat färdigt ska jag hem till min röriga lägenhet och försöka packa ned lite av röran i en kartong eller två. Nånstans mitt i röran ska jag ställa en säng åt min kära kusin som kommer på storstadsbesök och behöver sovplats. Förhoppningsvis blir jag av med en annan säng under kvällen (det är faktiskt hemskt onödigt att ha tre sängar i en lägenhet på 25 kvm). Eventuellt kommer jag även att tvätta och sortera alla mina stumpor, lacka om naglarna och koda färdigt Klädschema 2.0, som är en webtillämpning av mitt älskade excelblad som berättar vad jag ska ha på på dagarna.

Jag kommer aldrig bli Blondinbella, det är ett som är säkert.

Dela

Just nu är jag så trött så jag håller att somna i stolen, och varför är inte svårt att fatta när jag summerar vad jag ätit idag:

• Frukost: Ost- och skinkfralla
• Lunch: Sallad mest bestående av tomater och konserverad ananas
• Middag: Snabbmakaroner och ketchup

Inte direkt optimal kosthållning, kan vi krasst konstatera. Bäst att jag kryper i säng så jag har ork att tänka ut bättre mat till imorgon.

Jag har uppenbarligen fyllt 30 utan att märka det. Shame, jag som såg fram emot min 25-årsfest.

Dela

Startar tidigt idag eftersom det här var ett mycket roligare ämne än det igår.

Min mamma är den starkaste kvinna jag vet. Hon har tusen järn i elden jämt, och är inte nån som står bredvid och klagar utan ser till att engagera sig och rätta till det som hon tycker är fel. Hon har lärt mig att allt är möjligt om man ger sig fan på det, och att det inte heter ”jag kan inte” utan ”det här måste jag lära mig”. Mamma hittar alltid ett sätt.

Min pappa kan allt. Han har gjort så himla mycket i sitt liv, och trots att han berättar samma historier om och om igen tröttnar jag aldrig på dem. Pappa är musik för mig. Det finns otaliga visor jag förknippar med honom, och när jag var liten lärde han mig att läsa noter och lät mig sitta och klinka på pianot timmar i taget trots att det garanterat lät för jävligt. Det är pappas fel att jag inte kan äta ägg utan att säga ”Den djärve hugger sitt ägg på mitten” och att jag alltid konstaterar att det är tur att huset är ihåligt när det är ruskigt väder ute.

Mina föräldrar är bäst, och det är kul att bli äldre och märka mer och mer att jag har ärvt personlighetsdrag från dem båda. Det blev en helt OK kombination, om jag får säga det själv.

Dela

Jaha, det var ju också ett ämne. Den här listan är ju gjord i fel ordning, inte förrän dag 5 ska kärleken definieras men redan nu ska jag skriva om första gången jag kände en känsla som jag inte definierat än.

Nej, jag vill inte prata om det som varit. Jag vill prata om det som är: sprudlande, underbar, fin, ”kan inte sova för jag tänker på dig hela tiden”-kärlek. Eller, rättare sagt, så vill jag inte prata om den heller, bara njuta av den.

Dela

Vette tusan som jag inte spenderat varenda inlägg sen februari 2008 på att presentera mig själv, men för nytillkomna läsare kör vi väl en sammanfattning då:

Född i Göteborg ungefär två veckor innan Palmemordet. Uppväxt i Falun, utbildad i Uppsala och bosatt i Stockholm. På dagarna jobbar jag som systemutvecklare, på kvällarna jobbar jag på mitt personliga rekord i Combine. Jag ser likadan ut nu som när jag var tretton, dock äger jag fler T-shirts med coola tryck nu.

Saker jag är bra på: Webbprogrammera, handarbete, låttexter, läsa snabbt som tusan och att lära mig nya saker. Saker jag är mindre bra på: ödmjukhet, nagelmålning, komma ihåg att smörja in fötterna samt hålla ordning.

När jag var yngre ville jag bli lärare, och det bör alla gymnasieungdomar tacka sin lyckliga stjärna för att jag inte blev. Numera vill jag inte bli så mycket mer än det jag redan är, förutom mamma någon gång i framtiden.

Jag har en personlighet, antar jag, men när jag försöker sammanfatta den blir det alltid något i stil med: ”Kontrollfreak utan tillstymmelse till pedantiska drag. Högljudd uppmärksamhetstorsk som är livrädd för att göra bort sig. Driftig med en tendens att avsluta max en hundradel av påbörjade projekt. Social partyprinsessa som trivs bäst i soffan med en skål popcorn och pojkvännen bredvid. Föreningsmänniska med samarbetssvårigheter. Språkpolis och besserwisser som vägrar acceptera att det inte heter äldre än mig och att man inte får säga egenkligen. Made of awesome med en touch av dålig självkänsla. Storkonsument av svensk politisk hiphop men med hjärtat till höger.”

Mitt livstal är 11 (inte för att jag tror på numerologi, horoskop eller annat skräp som folk som inte har något bättre för sig kommit på för att fördriva tiden). Jag är döpt till Anna Carin men heter för den skull inte Anna-Carin. Jag har 380 vänner på Facebook. Min favoritfärg är grön och jag är 164 centimeter lång. Min vänstra fot är en storlek mindre än den högra. Hade jag inte haft en (allergisk) pojkvän hade jag antagligen haft en katt. Ibland glömmer jag att tvätta bort sminket på kvällen. Ibland är jag på dåligt humör, ibland får jag för mig att jag ska börja träna och ibland äter jag fil till middag för att jag inte orkar laga mat.

Så jag är väl som folk är mest, skulle jag tro.

Dela

Typ alla i hela världen håller på den här grejer så jag ska väl inte vara sämre. Ett inlägg om dagen om ett specifikt ämne. I 30 dagar. Det kommer aldrig att hålla, men jag ger det ett försök.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Dela