Som väntat blev det blogguppehåll under helgen, jag var alldeles för upptagen med att titta på Harry Potter och äta godis. Tar upp spåret igen idag alltså.

Idag är det måndag. Ibland längtar jag till måndagen, ibland vill jag inte att den nånsin ska komma. Vilket av det det blir korrelerar väldigt starkt med om Jonas är kvar i Stockholm till måndag morgon eller inte. Den här helgen åkte han hem igår eftermiddag, ergo måndagslängtan.

På måndagar får man gå till jobbet, vilket är roligt. Dels för att jag faktiskt får betalt för att webprogrammera (sjukt, I know) och dels för att jag har trevliga kollegor så jag har någon att prata med. När jag har jobbat färdigt ska jag hem till min röriga lägenhet och försöka packa ned lite av röran i en kartong eller två. Nånstans mitt i röran ska jag ställa en säng åt min kära kusin som kommer på storstadsbesök och behöver sovplats. Förhoppningsvis blir jag av med en annan säng under kvällen (det är faktiskt hemskt onödigt att ha tre sängar i en lägenhet på 25 kvm). Eventuellt kommer jag även att tvätta och sortera alla mina stumpor, lacka om naglarna och koda färdigt Klädschema 2.0, som är en webtillämpning av mitt älskade excelblad som berättar vad jag ska ha på på dagarna.

Jag kommer aldrig bli Blondinbella, det är ett som är säkert.

Dela

Just nu är jag så trött så jag håller att somna i stolen, och varför är inte svårt att fatta när jag summerar vad jag ätit idag:

• Frukost: Ost- och skinkfralla
• Lunch: Sallad mest bestående av tomater och konserverad ananas
• Middag: Snabbmakaroner och ketchup

Inte direkt optimal kosthållning, kan vi krasst konstatera. Bäst att jag kryper i säng så jag har ork att tänka ut bättre mat till imorgon.

Jag har uppenbarligen fyllt 30 utan att märka det. Shame, jag som såg fram emot min 25-årsfest.

Dela

Startar tidigt idag eftersom det här var ett mycket roligare ämne än det igår.

Min mamma är den starkaste kvinna jag vet. Hon har tusen järn i elden jämt, och är inte nån som står bredvid och klagar utan ser till att engagera sig och rätta till det som hon tycker är fel. Hon har lärt mig att allt är möjligt om man ger sig fan på det, och att det inte heter ”jag kan inte” utan ”det här måste jag lära mig”. Mamma hittar alltid ett sätt.

Min pappa kan allt. Han har gjort så himla mycket i sitt liv, och trots att han berättar samma historier om och om igen tröttnar jag aldrig på dem. Pappa är musik för mig. Det finns otaliga visor jag förknippar med honom, och när jag var liten lärde han mig att läsa noter och lät mig sitta och klinka på pianot timmar i taget trots att det garanterat lät för jävligt. Det är pappas fel att jag inte kan äta ägg utan att säga ”Den djärve hugger sitt ägg på mitten” och att jag alltid konstaterar att det är tur att huset är ihåligt när det är ruskigt väder ute.

Mina föräldrar är bäst, och det är kul att bli äldre och märka mer och mer att jag har ärvt personlighetsdrag från dem båda. Det blev en helt OK kombination, om jag får säga det själv.

Dela

Jaha, det var ju också ett ämne. Den här listan är ju gjord i fel ordning, inte förrän dag 5 ska kärleken definieras men redan nu ska jag skriva om första gången jag kände en känsla som jag inte definierat än.

Nej, jag vill inte prata om det som varit. Jag vill prata om det som är: sprudlande, underbar, fin, ”kan inte sova för jag tänker på dig hela tiden”-kärlek. Eller, rättare sagt, så vill jag inte prata om den heller, bara njuta av den.

Dela

Vette tusan som jag inte spenderat varenda inlägg sen februari 2008 på att presentera mig själv, men för nytillkomna läsare kör vi väl en sammanfattning då:

Född i Göteborg ungefär två veckor innan Palmemordet. Uppväxt i Falun, utbildad i Uppsala och bosatt i Stockholm. På dagarna jobbar jag som systemutvecklare, på kvällarna jobbar jag på mitt personliga rekord i Combine. Jag ser likadan ut nu som när jag var tretton, dock äger jag fler T-shirts med coola tryck nu.

Saker jag är bra på: Webbprogrammera, handarbete, låttexter, läsa snabbt som tusan och att lära mig nya saker. Saker jag är mindre bra på: ödmjukhet, nagelmålning, komma ihåg att smörja in fötterna samt hålla ordning.

När jag var yngre ville jag bli lärare, och det bör alla gymnasieungdomar tacka sin lyckliga stjärna för att jag inte blev. Numera vill jag inte bli så mycket mer än det jag redan är, förutom mamma någon gång i framtiden.

Jag har en personlighet, antar jag, men när jag försöker sammanfatta den blir det alltid något i stil med: ”Kontrollfreak utan tillstymmelse till pedantiska drag. Högljudd uppmärksamhetstorsk som är livrädd för att göra bort sig. Driftig med en tendens att avsluta max en hundradel av påbörjade projekt. Social partyprinsessa som trivs bäst i soffan med en skål popcorn och pojkvännen bredvid. Föreningsmänniska med samarbetssvårigheter. Språkpolis och besserwisser som vägrar acceptera att det inte heter äldre än mig och att man inte får säga egenkligen. Made of awesome med en touch av dålig självkänsla. Storkonsument av svensk politisk hiphop men med hjärtat till höger.”

Mitt livstal är 11 (inte för att jag tror på numerologi, horoskop eller annat skräp som folk som inte har något bättre för sig kommit på för att fördriva tiden). Jag är döpt till Anna Carin men heter för den skull inte Anna-Carin. Jag har 380 vänner på Facebook. Min favoritfärg är grön och jag är 164 centimeter lång. Min vänstra fot är en storlek mindre än den högra. Hade jag inte haft en (allergisk) pojkvän hade jag antagligen haft en katt. Ibland glömmer jag att tvätta bort sminket på kvällen. Ibland är jag på dåligt humör, ibland får jag för mig att jag ska börja träna och ibland äter jag fil till middag för att jag inte orkar laga mat.

Så jag är väl som folk är mest, skulle jag tro.

Dela

Typ alla i hela världen håller på den här grejer så jag ska väl inte vara sämre. Ett inlägg om dagen om ett specifikt ämne. I 30 dagar. Det kommer aldrig att hålla, men jag ger det ett försök.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Dela

Jag har börjat inse varför bloggvärlden är översvämmad av småflickor och pojkar som knappt blivit torra bakom öronen. Det är ju bara dom som gör saker som dom tycker det är intressant att blogga om. För mig känns det inte superinformativt att berätta om att jag bytte nagellack idag från lila till rosa (men hojta om ni gärna vill veta så ska jag se till att hålla er uppdaterade om färgen på mina naglar). Inte heller har jag bråkat med nån av mina vänner, för vi är vuxna människor som har bättre saker för oss än att backstabba varandra hela tiden. Jag har kvar pojkvän, dator, hårfärg och mina riktiga tuttar, och jag ska inte ut och festa ikväll för att det är lill-lördag. Jag ska gå och lägga mig i tid som en tråkig vuxen människa som ska på konferens imorgon.

Men! Men! En sak som är kul att jag köpt mig en lägenhet. Min första bostadsrätt, en superfin tvåa i förorten som jag flyttar in i början på december. Så antagligen kommer detta inom kort förvandlas till en inredningsblogg med stilfulla bilder på små prydnadssaker och annat krafs. Tills dess fortsätter jag dravla på och illustrera mina inlägg med irrelevanta roliga bilder från the big bad interwebz.

Dela

Efter många om och ännu fler men har jag med hjälp av Jonas äntligen lämnat två sopsäckar med kläder till Myrorna. Det är helt galet vad mycket kläder man samlar på sig som aldrig används. Nu är det lite mer plats i garderoberna, men knappt tillräckligt ändå. Imorgon ska jag på lägenhetsvisning och det börjar blir mer och mer uppenbart att jag kommer behöva en klädkammare. Alternativt får jag köpa en trea så jag har ett rum bara till kläder och skor.

Kläderna lämnade vi på Vanadisbergets återvinningscentral, som måste vara den sämsta arbetsplats som existerar. Soplukt, avgaser och skrammel, allt paketerat under jord mitt i ett berg. Hoppas killen som hjälpte oss hitta åtminstone har bra betalt.

Nu ska jag iväg på fest!

Typ det mest meningslösa toaklottret ever. ”Vi äger alla / Anonym”. Jaha, så hur ska jag veta vem det är som äger mig om ni föredrar att vara anonyma? Och varför skriva det i så fall? Har man sagt A får man faktiskt säga B.

Dela

Jag har gjort en playlist som ska spegla min morgon, för att få lite rutiner. Tanken är att när den är slut är det dags att dra. Tycker jag har lyckats ganska bra med ordningen, har klätt på mig till Sitter som en smäck, sminkat mig till Don’t stop believin’ och nu är det Panik (ironiskt nog inte sista låten, för det är självklart Nu måste vi dra). Så att eeeh… jag har inte tid att sitta här. Konstaterar bara att det är fredag, vilket betyder Jonas, bio och en hel helg att se fram emot. Det snöar tydligen också har jag sett på Facebook. Själv jobbar jag med fördragna gardiner, det är fusk att veta vad det är för väder innan man går ut.

Dela

Onsdagar är de bästa dagarna, näst efter helgen. Inte nog med att halva veckan gått, det betyder dessutom allt som oftast att jag får gå upp skittidigt för att packa så jag kan åka till Uppsala efter jobbet. Så även idag. Först ska jag jobba duktigt, sen ska jag förhoppningsvis sitta på ett tåg (man vet ju aldrig med SJ) och sen ska jag kramas med den finaste i hela världen. Åh vad liten roll det spelar att jag måste gå upp skittidigt även imorgon så jag kan hinna med tåget klockan 07.00 (okristlig tid!). Pendla är bäst.

Värd all tågtid i världen

Dela

Computer Testing by kodomut CC (by)

Idag har jag lyckats med att lista ut inte mindre än två jobb-URL:er genom att höfta lite sådär vad de skulle kunna vara. Och det var inte enkelt, för det var inte det första man tänkte på liksom. Känner mig lite som min far måste gjort innan han upptäckte Google (nånstans i början på 2007 om jag inte minns fel). Innan denna stora upptäckt gissade han lite, bokmärkade allt och skrev upp webbadresser på papper. Tänk er känslan att äntligen hitta exempelvis Högskolan Dalarna, som har det väldigt logiska domännamnet du.se. Lär ju ha tagit ett tag.

Inspirerad av detta bevis på vilken h4XX0R jag är ska jag nu sätta mig och jobba lite på ett sidoprojekt, dock tyvärr utan den obligatoriska Coca Cola-burken för jag orkar inte gå och handla. Misstänker att mina tänder kommer tacka mig för detta.

Dela

Den här morgonrutinen jag börjat med känns lite ineffektiv. Jag är livrädd för att försova mig, så varje morgon har jag fyra alarm som går igång med tio minuters mellanrum. Dock litar jag inte på att jag ska vakna av de andra alarmen, så när det första går igång sätter jag det på snooze. Och sen det andra, och det tredje, och… ja ni fattar. Så under ungefär en timmes tid ligger jag i sängen och halvsover och sätter olika larm på snooze, det piper och skramlar och jag vet inte vad, så när jag äntligen går upp är jag helt utmattad från allt detta larmande. Och självklart, efter i tidsplanen eftersom larmen är satta så att det sista är lite av ett paniklarm, men vilket som är det sista säger ju inte direkt sig själv när det bara låter hela tiden. Opraktiskt, minst sagt. Och nu har jag skitbråttom.

Alarm Clock 2 by Alan Cleaver CC (by)

Dela

Hösten är en sån där årstid som är lite bättre på pappret än i verkligheten. Här går man och ser fram emot mörka kvällar uppkrupen i soffan med en popcornskål och mysigt sällskap, och vad får man? Mörka kvällar i en iskall lägenhet med obekväm soffa, en popcornmaskin som är sjukt jobbig att göra rent och en förvisso mysig pojkvän som dock befinner sig i Uppsala alldeles för mycket.

Nästa höst däremot, DÅ ska jag ha en superawesome lägenhet med en superawesome soffa och nypoppade popcorn när jag kommer hem från jobbet! Lägenhetsköp är dock ingen dans på rosor känns det som, hjälp så mycket det finns att välja på i Stockholm. Även om man håller stenkoll så känns det ändå som man missar nått guldkorn. Och lite stressad är jag allt, ska helst kunna flytta innan årskiftet så jättekräsen kan jag inte vara. Ska bli kul att se var jag hamnar till slut. Än så länge kan jag bara drömma, så det tänker jag krypa ned i sängen och göra nu.

Ge mig sommar!
Foto: Världens bästaste Jonas Brander

Dela