Det är lite jobbigt att inte kunna skriva vad jag vill nu. Det är mycket som vill ut, men det får bli på något annat sätt.
Nollningen var riktigt trevlig, rosa helikopter ftw folks! Nu ska jag bara ta det väldigt väldigt lungt, koppla av och ladda inför morgondagen.
Två veckor av detta kan bli jobbigt att klara, men det känns viktigast att vara med i början innan alla lärt känna varandra och medan de fortfarande har frågor. En vecka i taget. Hjälp vad jag längtar tills jag slutar jobba.
Vilken skillnad det gör när det är lite dansant musik i trapphuset, lite Bailamos så känns allt genast mycket lättare. Om mindre än en timme sparkar systemvetarnollningen igång. Är det OK för en liten fadder att vara nervös?
Skomakarna gjorde ett superjobb med stövlarna i alla fall, nu längtar jag bara tills mina fötter läker så jag kan använda dem. 2Q på V-Dala behagade sno mitt kårleg, så jag måste verkligen hinna till Stockholms imorgon, annars blir det ingen rolig nollning.
Som vanligt när jag inte har något bättre att skriva om:
Dålig humor
Snälla Sanna Bråding, jag skulle jättegärna läsa din blogg, men den gör ont i mina ögon. D e bättre om man skriver ut hela orden o inte bara en bokstav för d är omöjligt att läsa då.
Idag har jag diverse krämpor, bland annat tokinfekterade skavsår på fötterna (kan skavsår göra så man får ont i vaderna?). Och blåmärken på armarna, som jag tror kommer av att jag spenderade hela gårdagen med en sax i handen. Överansträngda klippmuskler, kan man ha det?
Idag har jag med mig ett smörgåspaket att avnjuta som mat hela dagen, hälften av limpmackorna till lunch och andra hälften som mellanmål innan jag springer från jobbet till första dagen på nollningen.
På lunchen ska jag hinna springa till V-Dala och skaffa ett intyg så jag kan byta nation, och hämta ut min stövlar hos skomakaren. Klackar hade inte funkat idag, tacka vet jag sneakers.
Nu har livet dragit igång på allvar, och det är verkligen precis vad jag behöver. Imorgon är det upprop på min kurs, som jag ska läsa på heltid samtidigt som jag jobbar 75 procent i fram till sista oktober. Det kommer bli hårt, men jag vet att jag kan. Imorgon är det också första riktigt utgången med alla. vissa har jag inte träffat på hela sommaren, så det ska bli superkul. Det kommer också bli en utmaning, eftersom mitt väldigt nyblivna ex och jag umgås i samma kompisgäng, och jag är lite orolig för att jag kommer tycka det är jobbigt att han är där. Men i så fall får jag väl låta bli att prata med honom, han förstår säkert hur det känns. Hoppas jag.
Solduschen har jag lite svårt att bedöma resultatet på nu, det känns inte som att jag blivit jättebrun, men lite färg har jag fått. Vi ska tillbaka på fredag, så då blir det säkert lite mer. Jag måste tyvärr duscha nu, det är way past my bedtime, men egentligen hade jag velat vänta lite längre.
Efter nollningsmötet känns allt mycket klarare, jag har hjälpt till med lite listor och annat och saker börjar falla på plats. Imorgon ska jag och general A ta en sväng på stan och införskaffa lite attiraljer. Jag hoppas alla känner sig välkomna och att det går lika bra som vår nollning gjorde.
Nu på kvällen har jag sytt in ett par jeans från bootcut till stuprör, så jag kan ha dem med mina nya stövlar. Det blev faktiskt över förväntan, jeans är alltid knepigt, men jag är nöjd.
I bakgrunden skymtar min grå kofta jag håller på att sticka, har tyvärr bara hunnit ett varv idag.
Jag tycker för övrigt det är kul att så många har åsikter om studielånet och fribeloppets vara eller inte vara, det är lite av en hjärtfråga för mig. Fortsätt gärna diskutera. Nu är det dags att duscha och hoppa i säng.
En lång dusch, en liten promenad med A och många stickade maskor senare mår jag faktiskt helt OK. Imorgon blir det en busy dag, jobba till fyra, sen prova på att solduscha och nollningsmöte på kvällen.
Jobbet är väl inte så mycket att säga om, trevligt som vanligt säkert, jag är så glad att jag har ett jobb där jag lär mig saker varje dag, och jag jobbar liksom med att förklara saker för folk! Hur bra är inte det?
Soldusch ska bli spännande, vi har pratat om det så länge nu. Hoppas färgen blir fin, det vore så skönt att slippa allt kladdande med krämer i vinter.
Nollingsmöte känns som det är på tiden, nollorna börjar på måndag och jag har hemskt dålig koll känner jag. Men ooooh, hur spännande är det inte? Nya människor att lära känna, folk som kommer hit helt nya som vi gjorde för hela ett år sedan. På ett sätt känns det som att det har gått helt sjukt fort. Fast det känns också som att jag alltid varit här.
För det första, they’re here! T-shirtarna that is. Lite väl stora i storleken, om jag får tid kanske jag till och med syr in min.
Crappy camera, crappy photographer. Bonusbilder på en bicep jag tycker mycket om, samt en Professor P och en Prop Dylan.
